I'm back- och det var visst hösten också!

Den här hösten: Vad ska man säga?! Den började väl inte direkt enligt planen. Därav mitt långa uppehåll här på bloggen. Mer om detta en annan gång.
Jag tänkte istället fortsätta med ett erkännande: Jag är ingen höst-entusiast. Om jag fick välja skulle jag gärna haft nio månaders sommar, två månaders vår, tre veckor vinter och en veckas höst.
Men visst kan hösten överraska ibland. En promenad i den höga, klara luften, en ny skön tjocktröja, några extra ljuslyktor... Visst; två veckors höst, då!
Hösten har ju den där kapaciteten; att överraska positivt när den väl anlänt. När man väl kapitulerat för kalla vindar och regnrusk och förvånat återupptäcker skönheten i rodnande trädtoppar över huvudet och gyllengula blad längs vägkanten.
Jag blev ju, hur som helst, inte tillfrågad när det gäller årstidernas växlingar. Så det är ju bara att gilla läget. Och mysa på när man får chansen! Och rodnande trädtoppar till trots- myser gör jag helst på soffan med en kopp starkt kaffe och något gott att tugga på!
Höstkramar!