måndag 11 november 2013

Vad jag lärt mig så långt...

Nu kommer de kalla dagarna, de som inleder dagen med frosttäcke, allt tätare.  Vintern närmar sig och ett uns julstämning börjar infinna sig.
Apropå förra veckans inlägg om vila: Vad har jag lärt mig så långt? Eller snarare; hur omsätter jag detta i praktiken? 
De dagar i veckan då jag är hemma är jag faktiskt min egen chef. Jag kan ge mig själv vila och jag gör det faktiskt allt oftare.
Den ena möjligheten ges när bebisen sover sin förmiddagssömn. Jag bäddar ner henne i vagnen, som numera står på altanen. Lämnar dörren lite på glänt och bäddar ner mig själv i soffan som står innanför. En och en halv timmas stillhet. Läsa lite. Sova lite. Tänka lite. Rikta en bön uppåt. Lyssna efter svar. 
Ibland får jag istället tid att vila till lite när bebisen ska sova eftermiddagsstunden. Ibland blir det både ock! Det ger både återhämtning och kraft inför kommande arbetsdagar och kvällen som kommer. 
Och tänk att jag börjat läsa för de stora barnen igen! Och att jag börjar återfå mitt tålamod och mitt skratt! Att kunna skratta åt sina egna misstag och vardagskaoset som infinner sig med jämna mellanrum...hoppas att du också kan göra det ibland!
Kram till dig!

1 kommentar:

Anonym sa...

.....du har kommit en bra bit på väg....