Jag hade inte ens börjat leta och ändå fanns de där! Som lön för ett bortglömt arbete. Eller en present när man inte fyllt år.
Så länge jag bodde hemma hos mina föräldrar ingick en extratur runt huset på väg hem skolan så fort februari gjort sitt inträde. Där under päronträden fanns några tuvor snödroppar som troget hälsade vårvintern välkommen. Varje år.
Ja, tills fjärrvärme skulle dras in och tuvan åkte all världens väg, det vill säga! Men det där är glömt och förlåtet eftersom jag då för länge sedan flyttat och skaffat min första egna radhusruta. Där jag från år till år kunde skapa mitt egna gröna rum genom att flytta, rensa och plantera. Snödropparna kom på plats redan den andra hösten. Men trots att jag strödde dem med snits, grävde ner dem till lagom djup och gav dem både vatten och gödning trivdes de ändå inte med livet i min skogsrabatt!
För varje år lyste färre och färre små vita droppar bland snödrivorna. Därför slår hjärtat lite extra när jag idag såg fullt av knoppar i entrerabatten. Nu börjar den andra säsongen i vårt nya hus och de kom tillbaka! Och jag är hemma.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar