Efter ett underbart långt och välbehövligt samtal med syster-yster fick jag energi till att plantera om pelargonerna från förra året. Vita och näst-intill-svarta är de och inte så värst tantiga. Faktiskt.
Jag blir lika förundrad varje gång jag plockar fram dem ur papperspåsarna: Torra som fnöske men likväl förmögna att skjuta vinterbleka skott!
Fram med lite krukor och fin jord. Ner med dem, klippa ner det vissna och sedan vattna på!
Ett smyg-hej från mig!
För en del går liksom solen i ögonen ner när jag pratar om vad jag gjort ute i trädgården. För mig som blir trött av helt andra saker är det nästan obegripligt. Men vi är ju olika. För mig är trädgård lustfyllt. Något omedelbart och belönande. Nåja, oftast iallafall!
För dig känner att trädgård ärnågot du borde hunnit med skickar jag istället med den här bilden på härligt tjocka rabarberknoppar från plantor jag en gång planterat och sedan, högst medvetet, glömt bort! Det bryr de sig uppenbarligen inte alls om, utan växer liksom på helt av egen kraft. Ja, förunderligt, är nog rätta ordet :)
Och sist lite chips(!) på favoritplatsen i favoritjeansen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar