Jag har väntat och väntat på att bli bättre. Att kunna skriva att jag blivit bättre. Och mena det. Eller bara känna
att det vänt!
Men den där vändningen har låtit vänta på sig. Det har ofta känts som att ösa vatten i en trasig hink: Hur mycket jag än försökt fylla på med vila har energin ändå runnit ur.
Men om man ska fylla upp en läckande hink. Då måste man både laga hålen och fylla på med nytt vatten! För att laga något måste man förstå vad som är trasigt och hur man lagar det.
Det låter säkert både kryptiskt och banalt. Men när det handlar om det egna livet, hur man lever, gör och tänker, då är det inte alls särskilt enkelt. Men högst konkret. Och jag har sett hos andra att det går!
Under den senaste veckan har faktiskt något hänt. När mina föräldrar var på besök fick jag tid att vila och reflektera. Men inte särskilt mycket tid att älta.
Och nu har flera saker börjat landa. Jag börjar faktiskt förstå; både hur jag fyller på med energi och vilka hål som måste lagas så att energin stannar kvar.
Det handlar inte om någon revolution. Ingen omvälvande förvandling. Men en viktig, viktig, pusselbit. Och kanske en vändning?!
Ja, nu börjar det äntligen kännas som om jag landat!
Och en del i det där påfyllandet, det hittar jag här!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar