För när sakerna runt mig harmonierar med varandra. Då njuter jag! Det hjälper mig faktiskt att stanna upp. Och se! Att njuta litegrann.
Men att väva samman ute och inne behöver ju inte betyda en altan av gigantiska mått eller en hel vägg av öppningsbara glaspartier! Det kan ju istället vara något väldigt enkelt.
Som att en krukväxten på fönsterbrädan tar upp färgerna från överblommande penséer vid vedboden!
Och knoppande irisar i rabatten.
Eller att samma sorts pelargon blommar i lilltösens rum som på altanbordet utanför.
Att se det vackra i det lilla...
Och så ser vi inte de nedfallande vedhögarna som fortfarande behöver staplas upp... Visst?
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar