Semester för en utbränd!

När terminen slutade gick jag från sjukskrivning till semester. 

Jag var lite piggare. Men också väldigt trött på att ligga hemma och vara trött. 

Och på att ligga till last. 

Det är väl klart att man orkar vara ledig, liksom!?

Nja, blir nog svaret. För om man är utbränd så är man ju det även om det är semester. Så istället för att bli piggare blev jag dag för dag lite tröttare.

Åh andra sidan har man egentligen inga andra måsten än att ta hand om varandra och att ta det lugnt. Och ändå krävdes det att vi faktiskt måste stannade upp, pratade om det och gjorde en enkel plan. För att det ska bli så.

Så efter ungefär två veckors semester fick vi sätta oss och planera in vila. För bådas skull. Så att vi inte skulle behöva börja varje dag med ett långt snack. Eller leva på med olika förväntningar.

Och efter det blev det semester. Dagar som kan komma och gå. Liksom rulla fram i makligt tempo.

I klartext var planen att jag får sovmorgon och åtminstone ett par timmars vila varje eftermiddag. Detta skulle jag kunna gå runt och ha jättedåligt samvete över! Ligga och gräma mig över all tid jag sover bort istället för att just vila. Och ibland är det just det jag gör.

Men vi har varken råd med att strunta i vilan eller att ödsla tid på att förebrå sig. För det är helt enkelt så att det allra viktigaste just nu är att dels orka med de timmar vi faktiskt är tillsammans. Och vara till hjälp och vara ett bra sällskap då. 

Och dels att faktiskt bli bättre. Och inte sämre. 

Att bli sämre igen, det är inget alternativ! Det skulle vara förkrossande. För mig. Och innebära ännu mer hemarbete för mannen. Igen. 

Därför blir det här en sommar med viloschema. En sommar som just nu känns helt ok. 

Och nu. Nu märker jag att vi är tillbaka på rätt väg! Igen.

Kram!